Versioner av perfekt – Edvina Berg edition

Edvina Berg växte upp i Malmöområdet Gamla Väster. Där, bland garage och på gårdar, lekte hon som barn och närde tidigt ett intresse för skapande i enklare miljöer. Hennes mamma visade vägen när hon själv renoverade ett gårdshus för hand, och än idag hänvisar Edvina till henne som inspiration.

Edvina kallar sig själv ett asfaltsbarn, och menar att hon tack vare sin uppväxt lärt sig att skapa vackra omgivningar i avskalade miljöer. Kreativiteten har alltid suttit mer i händerna än i inredningskataloger och hennes mamma inspirerade henne till att göra saker själv med enkla medel. Under renoveringsprojektet av gårdshuset involverades hon vid ung ålder och fick se hur man med begränsade resurser kan skapa rofyllda och färgrika atmosfärer. Detta gav Edvina utrymmet att själv sätta prägel på sin omgivning, något som hon gör än idag.

Idag bor Edvina tillsammans med sin pojkvän i Norra Sofielund i en lägenhet i funkisstil med charm och ovanliga vinklar. Processen att flytta ihop med en partner är något som hon menar är en spännande period som ibland kan vara utmanande, men som skapar förutsättningar till nya uttryck. Hennes pojkvän arbetar som arkitekt och har själv ett intresse för form och färg. Tillsammans har de inte bara bevarat, men även upptäckt historien i lägenheten.

“När vi flyttade in och började renovera var vi i processen att ta bort flera lager av tapet som täckte väggarna. När vi kom till det nedersta lagret skymtade vi något målat på originalväggen. Med försiktighet ångade vi bort resterna av tapet och under dem avslöjades en väggmålning som vi valde att behålla och framhäva. Det är ett bra exempel på hur oplanerade element formar det som gör en plats unik.”

Som vuxen arbetar hon som projektledare på reklambyrå, men spenderar helst sin lediga tid med att skapa. Hon menar att det inte behöver vara särskilt flådigt eller avancerat. Det kan handla om att måla om väggar i varma färger, eller handla på loppis i jakten på nästa väl utvalda fynd för en lång relation i hemmet.

När vi frågar Edvina om vad “perfekt” betyder för henne möts vi av ett ödmjukt skratt och ett ärligt svar. “Det finns inget perfekt i min värld. Det är en flyktig känsla som egentligen grundar sig i något föränderligt. Vi rör oss hela tiden mot en känsla av välbehag, men det är aldrig samma sak. Och egentligen är det den där rörelsen mot det som känns bra som är spännande. Perfektion skulle innebära statiskt och tråkigt. Det är i det oväntade och personliga som magin händer. Kanske är det därför jag hellre väljer att spika upp en tavla själv, även om den blir sned, än anlitar någon som hänger den perfekt.”