Gunnel Sahlin var som formgivare knuten till Kosta Boda under nästan tjugo år, fram till 2005, och satte med sitt pregnanta uttryck sin prägel på varumärket, med såväl konstglas som bruksglas. Färgen, och djärva, kraftfulla möten mellan färger och former, klarglas och opakt, blev hennes kännetecken.

”Färgen var vad det handlade om från början”, säger Gunnel. ”I början var det mer enkelspårigt, innan jag fick ett djupare förhållande till materialet. Jag kom från textilvärlden och var intresserad av att styra processen, att det skulle bli som jag ville. Det tog tid innan jag började intressera mig mer för det som är så spännande med de komplicerade processerna i glaset som jag inte fullt ut kan kontrollera.”

Efter att ha lämnat Kosta Boda 2005 höll sig Gunnel Sahlin borta från glaset under åtskilliga år, då hon i stället arbetade med uppdragsdesign bland annat för IKEA och för bilindustrin. ”Jag sade under många år till folk som frågade att jag hade slutat med glas. Jag hade blivit så symbiotisk med bruket att jag kände att jag behövde komma ifrån det. Därför fick glaset vila under en period.”

Sahlin begick en ”försiktig” comeback med en serie bruksglasobjekt för IKEA:s PS-kollektion i början av tiotalet. År 2013 fick hon en förfrågan om att återvända till Galleri Konsthantverkarna i Stockholm, vilket ledde till ett samarbete med mästerblåsaren Micke Johansson i Örsjö.

”Jag kände av någon anledning att jag inte ville återvända till mitt gamla uttryck. Istället började jag experimentera med jättetjockt klarglas och påklipp, klofsigt, utsmält, sådant jag aldrig hållit på med tidigare. Tack och lov var det en god vän som en dag kom till ateljén och ärligt frågade var jag själv hade tagit vägen. Hon fick mig att vakna och återgå till mitt eget formspråk. När jag ser tillbaka är jag glad att jag gjorde det här uppehållet för att komma tillbaka och hitta ny glädje.”

Gunnel Sahlin berättar att hon ”med åldern” har accepterat sig själv — att hon känner sig trygg och till freds med att fortsätta utveckla sitt eget uttryck som fortsätter att bygga till stor del på färg och mötet mellan färger.

”Visst är jag en del av min tid, och intresserad av att följa med i tiden, men jag känner inte längre nyhetskravet på mig. Jag tillåter vilsamheten med att grotta in mig ordentligt, och ägna mig åt förfining och fördjupning. Färgen är mitt medium. Jag kan forska i detta till döddagar. Vad händer med färgen när man arbetar med överfång, underfång och påklipp, när färgerna möts på olika sätt? Begränsningen är en utmaning. Jag njuter av de små detaljerna.”

I Gunnel Sahlins glasskulpturer finns ofta ”rester” av bruksglas — som kärlformen och halsen till en vas eller en flaska, även om denna är för smal att hälla vätska eller sätta blommor i.

”Jag återkommer till former av kärl och flaskor, även om funktionen försvunnit, de är sig själva nog. Till en del beror det på att jag vill ha in luft i formen för att kunna jobba med färgen — och också ljuset, som är så viktigt i glaset. Jag gillar att jobba med otroligt enkla, arketypiska former. För mig handlar det mer om en yta för färgen, ungefär som en duk för en målare.”

Hon har under sin långa karriär visat sin glaskonst i många utställningar i Sverige och internationellt, under senare år bland annat på Vessel Gallery i London, Västerbottens museum och Galleri Glas i Stockholm. Under 2022 ställer hon ut på Galleri Riis i Oslo och på nytt på Galleri Glas.

Sahlin finns representerad på Nationalmuseum, Röhsska museet, Tel Aviv Museum  och i privata samlingar världen över. Hon lever och arbetar utanför Flen i Sörmland.